nordeacorone

Nu är det ganska bestämt. Jag vet inte riktigt vad jag pratar om, men det är bestämt nu.

Ibland glömmer jag vem jag är, men det är tur att jag har snälla vänner! de slår mig ibland...och kallar mig för fula saker. Det är ungefär då jag inser vem jag är. Tack, tack för allt. Ni har varit en underbar publik, men nu är det dags för mig att gå. Vad sa du? En gång till? Jaja, men bara en gång. Du får inte åka den där karusellen så många gånger, du kommer kräkas. Ja, men kom ihåg att kräkas i en hink, kära du! Jag vill inte att du kräks i min bil, jag har lädersäten. Fan vad du gör konstiga läten. jag minns allt. Eller ojoj, jag minns inte vem jag är!
Jag vet vem du är.

Jag måste erkänna att jag blir lite fundersam då och då. Som när jag har haft 1 besökare på min blogg, men denne har öppnat min sida 10 gånger. Då kan man bli lite...konstig.

Det händer att jag känner mig lite upprymd. Det är bra att du är här.

Jag brukar få för mig att jag ska sluta blogga. Inte. Det är en lögn. Jag trivs med det här, speciellt när mina, oooh så kära, besökare tar en paus. Jag trivs med pauser. Paus. Rast. Rastarastarasta.
Ratsastaa. För er obildade skitungar betyder det "rida" på en häst. HÄST! Häst. Häst. Häst.
 HÄSTJÄVEL!
Jag är bra på det här.

Rutig kjol i ögat på Bengt.