nordeacorone

Nej, inte alls kära du, det är bara något som du inbillat dig!
Hur skulle jag kunna...nej.
Nej säger jag ju!
Nu är det så att jag omöjligt...lyssna då! Jag skulle väl aldrig vilja ha ihjäl dig?
Försent, vad menar du?
...vill du ha det på det viset så.

Jag menar allt.

Imorgon blir det väl relativt livat. Jag vill inte dela med mig av vad som sker imorgon. Det är min lilla hemlighet....som jag delar med ett tiotal andra...men den är min!
Jag behöver veta lite saker. Om korvar som jag inte känner. Jag vet inte hur jag ska kunna få reda på den informationen.
Jag antar att jag skulle kunna ringa.
Men jag tycker inte om att ringa. Eller prata i telefon. Eller vara artig. Eller få sten i ögat.

Jag är paranoid.
Jag tror hela tiden att en bil ska köra förbi mig och korva en sten som flyger in i mina glasögon. GLASögon. De går sönder av stenar som flyger. Vart tror du glassplittret hamnar? jo, rätt in i ögat. Då må du tro att jag blir blind!

Snowblind.

Idag var jag på Disney on ice. Jag fann det trevligt. Jag har gått varenda år sedan jag var 2 år. Jag sa till mamma att jag tänker göra det tills jag har fyllt 22.

Idag talade jag om sanningen för mamma. Jag sa: "Om jag vore en pojke skulle jag kissa på parkbänkar."
Mamma såg på chockat på mig ett tag innan hon sansade sig och frågade varför. Jag kände inte för att ljuga så jag sa återigen sanningen: "Därför att jag inbillar mig att annan pojkbefolkning gör det. Jag vill inte sitta på parkbänkar."
Hon kunde inte riktigt se logiken i det hela...

Jag vet inte om jag har så mycket att meddela...ibland blir jag extra paranoid.

Jag vet allt om dig.