Beccaaaaaa?
Nu till något nytt: Jag är arg.
Jag är arg för att när jag var barn (läs ung och pundad) var Melodifestivalen ett familjeprogram. Jag trivdes med det, m/p också och mina syskon.
Numera är det skit:
1. De svär (tänk på de stackars barn som kikar!)
2. Kvinnliga programledare har shorta klänningar. Alltid. Vad hände med glamouren liksom?
3. Bidragen är värdelösa. Antingen är det unga pojkar som sjunger om att de är så vuxna, men ändå är deras musik riktad till 12-åriga flickor som ringer och röstar som galningar. Eller så är det något vamp som ålar lite på scen och krystar fram några sexiga fraser då och då, alltså riktat till snuskmänniskor. Eller så är det riktat till barn (typ Dogge).
KUL.
Manipulated. VARFÖR I HELVETE HADE HON BARA TROSOR??????
VAD ÄR DET HÄR FÖR SÄR-SKIT?????
Vad hände? Varför valde hon att ständigt sära på benen i hennes små svarta trosor? Var det sexigt?
Det var groteskt.
GROTESKT!
Jag hörde inte musiken, jag var upptagen med att stirra på hennes skrev. Det var inte trevligt.
Arg.
I fuck you to forget.
Nu över till vädret och andra trevligheter.
Eller inte vädret.
Vi får se hur det hela artar sig.
Hur som haver har jag varit på Pärlan idag med Måfre och Morfar. Det var ytterst trevligt faktiskt! Jag köpte:
- En tavla
- En långklänning
- En huvtröja med SYSTEM OF A DOWN
- En blus
Fint.
I fuck you because this is only a game. Only a game.
bahahahahha jag dör av skratt, jag förstår att du är arg men du beskriver det så komiskt ur en slags snedvriden vinkel. Svart humor antar jag. Håller med på alla plan. Jag började rata melodifestivalen för typ några år sedan då jag upptäckta att de var (precis som du säger) mer korta klänningar och show (som inte ens har med låten att göra) som gällde än talang och egenskrivna låtar. Det är ju aldrig de egenskrivna som vinner liksom. Det är monterhitarna av någon som bara sjunger något som nån annan har skrivit och som redan är jättekänd redan (valfri dokusåpa). Det stör jag mig asmycket på. Varför är det bara kändisar som får tävla i melodifestivalen numera??
Nu blev jag med arg. bahahaha.
Alltså... Rebecca, rebecca, min perfekta rebecca. Jag älskar dig också. Så jävla jävla apjävla mycket. Du behöver inte gråta. Skitstöveln är mitt problem. Må du alltid leva i en värld av kaffe i roliga koppar, varma sommarnätter med metalpojkar (eller spike) och gitarrmelodier som jag aldrig kan bemästra. Och jag. Jag finns alltid.
