Jack the Ripper
Det har varit livat, alltså! Min fredag.
Izzie har äntligen återvänt från Frankrike med alla sina historier och random svammel! Mycket älskvärt :)
Jag var sociiaaaal hela dagen. Typ. Hela tiden. Jag var själv i en halvtimme när jag väntade på bussen. Annars - folk hela tiden.
Men vafan! Jag måste dra det från början, det här går ju inte!
Jag steg upp på morgonen, pigg & glad - friskt humör! Du vet.
Okej, men sen då?
Jag bastade direkt på morgonen, spontanitet is the shit! Sedan slog det mig, JAG VILL HA KAFFE!!!!
Men vi hade inget.
INGET ALLS ÖVER HUVUDTAGET OCH JAG VET INTE HUR MAN SÄTTER IHOP DET! ÖVERHUVUDTAGET! ÖVER HUVUD TAGET.
Snilleblixt, jag har snabbkaffe undangömt! Hehehhehee......så vi åt lunch, min familj. Vi åt fisk med fisk och snabbkaffe. Fast Måfre spexade till det och åt fisk med fisk och snabbkaffe OCH en banan.
Hon påstod att det var äckligt. Jag tvivlade inte.
Jamen sen blev det panik. Måfre insåg att hon och Påfre behövde åka till Falun, men idag skulle ju grannarna komma över, det skulle ju bli lite tajt med städning osvosv........
Right.
Jag var alltså ensam hemma klockan 1, dyblöt och skulle möta Iz klockan 2 på stan. Vem skulle ta hand om städningen? Jo lilla jag.
Men är man stabil så är man! Jag fixade allt, du vet.
Väl på stan fikade jag med Iz och svamlade om allt hon missat, och allt jag inte fått uppleva i Frankrike med henne.
Vi spatserade och svamlade. 50% av oss klädda i monsterklackar. Spatsering.
Men sen skulle min vän hem, och det blev genast synd om mig. Vad skulle jag nu hitta på?
MASSUTSKICK!
Hej kom och rädda mig, typ.
Varpå Karin, min trofasta vän, kom och höll mig sällskap. Mycket trevligt.
Men även hon skulle hem till slut, så då tog jag bussen till morfar. Då hade jag spatserat i monsterklackar i 5 timmar. På kullersten.
Jag älskade livet.
Till slut nådde jag min morfars ytterdörr och ramlade in. Morfar brast i skratt, såg mina skor och svimmade. Typ. Ja alltså, efter att han svurit i en halvtimme.
Kortspel och kaffe.
Tills Oliver kom över och höll mig sällskap. Mycket vackert.
Morgonen därpå var bland de finaste i mitt liv.
Jag satte på mig mitt blottarlinne, min spetströja, halsband ner i urringningen, trasiga strumpbyxor, pennkjolen och mina monsterklackar.
Och morfars flanellskjorta.
Utan smink, håret på ända och totalt jättevacklande.
Ut på gatan, spatserande hemåt. Tog ytterst troligt en halvtimme. Med andra ord, gott om tid för andra att hinna stirra. Vilket de mer än gärna gjorde.
JAG SÅG UT SOM EN PROSTITUERAD!
HÖR NI DET????
Den stiligaste av de alla.
I fuck you because I'm a goddamn prostitute.
Izzie har äntligen återvänt från Frankrike med alla sina historier och random svammel! Mycket älskvärt :)
Jag var sociiaaaal hela dagen. Typ. Hela tiden. Jag var själv i en halvtimme när jag väntade på bussen. Annars - folk hela tiden.
Men vafan! Jag måste dra det från början, det här går ju inte!
Jag steg upp på morgonen, pigg & glad - friskt humör! Du vet.
Okej, men sen då?
Jag bastade direkt på morgonen, spontanitet is the shit! Sedan slog det mig, JAG VILL HA KAFFE!!!!
Men vi hade inget.
INGET ALLS ÖVER HUVUDTAGET OCH JAG VET INTE HUR MAN SÄTTER IHOP DET! ÖVERHUVUDTAGET! ÖVER HUVUD TAGET.
Snilleblixt, jag har snabbkaffe undangömt! Hehehhehee......så vi åt lunch, min familj. Vi åt fisk med fisk och snabbkaffe. Fast Måfre spexade till det och åt fisk med fisk och snabbkaffe OCH en banan.
Hon påstod att det var äckligt. Jag tvivlade inte.
Jamen sen blev det panik. Måfre insåg att hon och Påfre behövde åka till Falun, men idag skulle ju grannarna komma över, det skulle ju bli lite tajt med städning osvosv........
Right.
Jag var alltså ensam hemma klockan 1, dyblöt och skulle möta Iz klockan 2 på stan. Vem skulle ta hand om städningen? Jo lilla jag.
Men är man stabil så är man! Jag fixade allt, du vet.
Väl på stan fikade jag med Iz och svamlade om allt hon missat, och allt jag inte fått uppleva i Frankrike med henne.
Vi spatserade och svamlade. 50% av oss klädda i monsterklackar. Spatsering.
Men sen skulle min vän hem, och det blev genast synd om mig. Vad skulle jag nu hitta på?
MASSUTSKICK!
Hej kom och rädda mig, typ.
Varpå Karin, min trofasta vän, kom och höll mig sällskap. Mycket trevligt.
Men även hon skulle hem till slut, så då tog jag bussen till morfar. Då hade jag spatserat i monsterklackar i 5 timmar. På kullersten.
Jag älskade livet.
Till slut nådde jag min morfars ytterdörr och ramlade in. Morfar brast i skratt, såg mina skor och svimmade. Typ. Ja alltså, efter att han svurit i en halvtimme.
Kortspel och kaffe.
Tills Oliver kom över och höll mig sällskap. Mycket vackert.
Morgonen därpå var bland de finaste i mitt liv.
Jag satte på mig mitt blottarlinne, min spetströja, halsband ner i urringningen, trasiga strumpbyxor, pennkjolen och mina monsterklackar.
Och morfars flanellskjorta.
Utan smink, håret på ända och totalt jättevacklande.
Ut på gatan, spatserande hemåt. Tog ytterst troligt en halvtimme. Med andra ord, gott om tid för andra att hinna stirra. Vilket de mer än gärna gjorde.
JAG SÅG UT SOM EN PROSTITUERAD!
HÖR NI DET????
Den stiligaste av de alla.
I fuck you because I'm a goddamn prostitute.
Kommentarer
Trackback
