We're not a band

Jag har minsann spenderat gårdagen och lite av idag hemma hos Emilge!
Okej så vad gjorde vi?
Vi söp oss fulla och ringde till folk. Jag har ingen aning om vad jag har sagt. Fast jag minns att jag frågade Spepe om han var översexuell....vilket han förnekade. Han lever i förnekelse, den lille pojken.

Okej, men vad hände då?
Ingen fucking aning.

Ingen fucking aning.
Men jag är bakis. Jag ser överkörd ut.
Och jag har lärt mig att hata. Hata-hata-hata-hata-hata-hata-osvosv. I en oändlighet.
Falska människor. En falsk människa. Det är slut nu.

Ehm....livet?
Jag har legat på ett golv idag. Jag låg där på mina byxor och pratade med Karin om livets bitterhet. Jag har svettats idag. Panik har jag haft.
Paniken kom för när jag kom hem sade Måfre att vår släkt skulle på besök. OHNO!!
Så jag ringde alla mina vänner och cyklade hem till min syster.
Nu är jag här.

Jag har inte mycket att lägga till.
Farväl.

I fuck you because I wake up everyday on the wrong side of the bed, but I won't lay down on the floor like I'm the whore in your head.


Call me a failure
Pretender, sex-offender, infector
Say I killed all my friends and I deserve to be dead.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0