nordeacorone

När vi alla vill dö.
Vi vill alla dö.
Jag förstår inte varför jag blir så påverkad. Logiken säger att jag är extra känslig för tillfället, sinnesförvirrad, trött och kanske lite ledsen. Kroppen, känslan som finns i bröstet, det där vibrerande som att man ska kräkas, säger annat. Säger att jag har upplevt världens bästa bok, världens bästa låt, världens sämsta humör och det blir inte bättre. Jag tror den, det är sant, jag var där, jag vill också ligga begravd tills min hjärna tror att jag är död. Hissa upp mig igen, viska i mitt öra och jag ska veta. Förstå allt.
Det jag inte kunde se.

Idag (dags dag!) har jag spenderat med Izzie. Vi cyklade till Kupolen och tittade på skor, smycken och skrattade åt oss själva och fula håraccessoarer. Vi gick ner till Ica och jag var stabil och frågade efter plastskedar.
Vidare till stan, Humleparken. Ner i gräset, tävla om chokladfiskar, få chokladmustasch, skratta åt perversa böjningar och slutligen finna en död fågelunge som aldrig hann öppna ögonen. Att stjäla dens ägg, klarblått, begrava den och hitta på en krigshistoria involverande baktändande bazookas, hjälmar. Sörjande, störda, katolska syskon. Buketter, kors, orange blomma.
Att prata om minnen, vara arg och dö av skratt.
Jag säger det, jag säger det aldrig, jag säger det nu. Jag är störd i huvudet, ovanligt sammanhängande och jag älskar dig.

Lilla Stjärna.

Jag har hjärntvättat mig själv till. Fan.

I fuck you because you keep the gun oiled and the temple clean
shit, snort and blaspheme
Let the heads cool and the engine run.