Veins
Ganska otippat, men här kommer en sann historia.
Jag är en kukstrippa. Jag lever som en dansare. Folk hyr in mig för att jag ska dansa. Det gör mig inte till en prostituerad, bara en som gillar att dansa helt enkelt!
Jag vågade mig inte in i yrket ensam...så Anna, min goda vän joinade mig.
En vacker dag snackade jag med en fransman på msn. Han utvecklade känslor för mig som jag inte besvarade. Men vi fortsatte att prata och jag berättade om mitt glamourösa liv. Han trivdes väldigt bra med det!
Jag bjöd in Anna i konversationen och fransmannen föll även för henne. Han ville komma till oss i Sverige och så vidare.
En dag kände jag att han började bli väldigt...jobbig och obehaglig. På ett sätt jag inte riktigt förväntade mig av min käre gentleman.
Vilket som så kände jag att det började bli dags att säga farväl.
Men! Den här gossen hade verkligen öppnat sitt hjärta för mig och berättat saker han aldrig kunnat säga tidigare. Jag fick väldigt blandade känslor för honom.
Men obehaget tog över.
Det var dags.
Så jag pratade med honom, en sista gång. Jag berättade att jag var mycket ledsen, men att jag var tvungen att sluta prata med honom.
Gossen blev genast mycket upprörd och krävde att få veta varför.
Jag berättade självklart sanningen: Jag har träffat the love of my life.
Det är någon jag dansat med under en lång tid. Vi hade aldrig riktigt erkänt våra känslor för varandra, men nu, nu kunde vi inte längre förneka dem. Kärlek. Jag och Anna.
Problemet ligger i att Anna inte tillåter mig att prata med andra. Särskilt inte på ett flirtigt vis. Därför var jag tvungen att säga farväl till min fransman, vad gör man inte för kärleken?
Jag måste respektera hennes känslor.
Den stackars fransmannen blev ledsen. Han sade att han inte förtjänade det här! Vi borde fortsätta prata!
Men när jag förklarat grundligt för honom hur mycket jag älskar Anna förstod han mitt val och tackade för den tid som varit.
Kanske skulle vi träffas en dag igen, trots allt.
Trots allt.
I fuck you because you're so goddamn fake, baby.
Jag är en kukstrippa. Jag lever som en dansare. Folk hyr in mig för att jag ska dansa. Det gör mig inte till en prostituerad, bara en som gillar att dansa helt enkelt!
Jag vågade mig inte in i yrket ensam...så Anna, min goda vän joinade mig.
En vacker dag snackade jag med en fransman på msn. Han utvecklade känslor för mig som jag inte besvarade. Men vi fortsatte att prata och jag berättade om mitt glamourösa liv. Han trivdes väldigt bra med det!
Jag bjöd in Anna i konversationen och fransmannen föll även för henne. Han ville komma till oss i Sverige och så vidare.
En dag kände jag att han började bli väldigt...jobbig och obehaglig. På ett sätt jag inte riktigt förväntade mig av min käre gentleman.
Vilket som så kände jag att det började bli dags att säga farväl.
Men! Den här gossen hade verkligen öppnat sitt hjärta för mig och berättat saker han aldrig kunnat säga tidigare. Jag fick väldigt blandade känslor för honom.
Men obehaget tog över.
Det var dags.
Så jag pratade med honom, en sista gång. Jag berättade att jag var mycket ledsen, men att jag var tvungen att sluta prata med honom.
Gossen blev genast mycket upprörd och krävde att få veta varför.
Jag berättade självklart sanningen: Jag har träffat the love of my life.
Det är någon jag dansat med under en lång tid. Vi hade aldrig riktigt erkänt våra känslor för varandra, men nu, nu kunde vi inte längre förneka dem. Kärlek. Jag och Anna.
Problemet ligger i att Anna inte tillåter mig att prata med andra. Särskilt inte på ett flirtigt vis. Därför var jag tvungen att säga farväl till min fransman, vad gör man inte för kärleken?
Jag måste respektera hennes känslor.
Den stackars fransmannen blev ledsen. Han sade att han inte förtjänade det här! Vi borde fortsätta prata!
Men när jag förklarat grundligt för honom hur mycket jag älskar Anna förstod han mitt val och tackade för den tid som varit.
Kanske skulle vi träffas en dag igen, trots allt.
Trots allt.
I fuck you because you're so goddamn fake, baby.
After every party I die
Frågorna hopar sig! Dog hon?
I en eld?
Efter att hon kräkts i en flod?
Nä jag beklagar, jag är kvar och ännu bättre, jag är i princip tillbaka! Numera i ett nytt format: Pretto-hora-tönten.
Men det kunde jag ju gott ha liksom.
Det är så det går när man en vacker dag blir beskriven som nån som har shorta kjolar, fett mycket tuttar, halsband, örhängen och monsterklackar.
Fast sedan lades det till att det var snyggt.
Ehe.
Så jag har på egen hand kommit fram till att jag är obeskrivbar! opå
I fuck you because you were the only one I could ever love.
I en eld?
Efter att hon kräkts i en flod?
Nä jag beklagar, jag är kvar och ännu bättre, jag är i princip tillbaka! Numera i ett nytt format: Pretto-hora-tönten.
Men det kunde jag ju gott ha liksom.
Det är så det går när man en vacker dag blir beskriven som nån som har shorta kjolar, fett mycket tuttar, halsband, örhängen och monsterklackar.
Fast sedan lades det till att det var snyggt.
Ehe.
Så jag har på egen hand kommit fram till att jag är obeskrivbar! opå
I fuck you because you were the only one I could ever love.
