nordeacorone

Okej jag försvann. Men det var för att...jag har fått ett liv nu.
Eller ja egentligen har jag fortfarande inget liv, men jag har ju funnit någon som jag kan dela min tillvaro med. Då finns det viktigare saker att göra än att vara aktiv på internet.

Nu får det vara nog!
Har jag hört. För mycket Oliver överallt! Umgås aldrig med dina vänner!
Kanske inte rent ut sagt så, meeeen....jag är inte ensam om att kunna skapa bra och menande pikar.

Så min återkomst (bara halvt!!! förvänta er inget!) kommer därför handla om....:
Oliver.

Han är en fin pojkvän. Jag är lycklig med honom.
Han köpte mig en ballong, det känns mycket viktigt just nu!

Har ni sett något så manligt?
Jag vet att jag egentligen har en fest att recensera. Men goda vänner, inte just nu i alla fall. Jag är döende.

Jag ska hylla Oliver. Men det blir så tokigt alltihopa....mina ögonlock faller ihop och det enda jag kan tänka är i banor som Han är världens bästa pojkvän! Han är så SÖT!
Och det vill jag inte skriva. Även om det kan vara sant.

Jag vill skriva sånt där som att jag kallar honom för Fettslampa. Att jag roar mig med att anfalla och nypa honom. Att jag alltid stjäl hans täcke (ibland även kudde) och sen vägrar ge tillbaka det trots att han fryser. Och sen, när jag är kokhet inbillar jag mig fortfarande att jag fryser och anfaller honom med täcke och min kropp så att han flyter bort i en enda stor svettpöl. Dagen efter klagar jag ljudligt över att han inte duschat ännu.
Jag har hormonbesvär och är ständigt aggressiv/sur.
Jag har gått upp i vikt och känner att....ja, spela roll.
Sminket har försvunnit sedan länge från mina vardagsbestyr, håret är...jaa...vad det nu försöker forma sig som för dagen...mina benhår ska vi inte prata om. Eller jo, jag kör en Solveig: jag kan göra dreads av mitt benhår.

Men han klagar inte. Han bara sitter där som ett fån och älskar mig. Det är det finaste som hänt mig.
Förutom dinosaurien, förstås.
Jag gillar att vakna före honom på morgonen och retas och peta i sidan. Höra hur han låter och försöker komma undan mina vassa fingrar. Men det blir inte! Jag ska ju ha frukost, nu! Så sitter vi där sen. Ska du inte ha en smörgås Oliver?
Men joo, frukost är viktigt! Och lite te, va? VA?! Varm choklad? Jag är inte din mamma!!
Och sen står jag där och tänker att det kan få vara plåster på såren. Jaja, choklad är gott, gossen är trött och har blivit väckt på ohyggliga vis under snart 3 månader. En kopp kan han väl få.

Jag tycker att vi har ett sunt förhållande.

Jag vill inte skriva om våra fina stunder. Det räcker med det här nu. Kärlek. Krig. Och mina hämnder.

I fuck you because this is sparta.