När jag såg tillbaka såg jag att jag tappat dig under en sten. Hur känns det? 2

Det som alldeles nyss hände. Alltså, det var...en prestation! Jag kan stå i brygga, för fan!

Aj. Jag har kliande värmeutslag på ryggen. Hehe...jag blev ganska paranoid när jag upptäckte dem. Liksom, min rygg är knöcklig efter utslagen, så när jag först kikade över axeln såg jag röda klumpar på min kropp. Trevligt. Sedan kliade det i min urringning. Nu har jag alltså värmeutslag på min bröstkorg också.  Hur känns det?

Jag läste mina gamla blogginlägg, så jag ska nog prova skriva ett som jag gjorde på den gamla goda tiden.
Det börjar nu.

Jag har kaffe. Det infinner sig i en kopp. Jag minns nog var jag köpte koppen...eller inte. Du ska inte anklaga mig på det viset! jag får prestationsångest! hehe...en gång (som kan ha varit idag) såg jag ett tv-program. Han hade prestationsångest. Nu när jag tänker efter var det definitivt igår.
Det är alltid idag.

Jag saknar tuggummin...jag har ett kvar, men det symboliserar den gången vi mött en mycket full Jonas och vi hade väldigt kul tillsammans. Så nu står jag inför ett dilemma, bör jag äta upp tuggummit som inte kommer vara gott eftersom jag faktiskt dricker kaffe (har du glömt detta? kika då på början av stycke 4) eller ska jag spara på det till någon dag då jag känner mig seg?
Jag ska vänta på den rätte.

Låt den rätte komma in...jag minns att jag inte visste vart vi var på väg eller vart Leksand låg. Jag vet fortfarande inte det.

Imorgon ska jag och Sara äta sushi till lunch. Det ska nog bli ganska trevligt. Jag ska medhava min korv om jag vore en pojke.
Hahahah!! Jag menar förstå att jag ska ta med mig papprena som handlar om hur världen skulle se ut om jag vore en pojke.
Haha..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0