Sorrow

Antonia hade alltså födelsedagsfirande igår, fredag, varav stackars lilla jag inte kunde motstå en fest.
Måfre donerade 4 burkar gin till mig och sade, det här blir du full på.
Aldrig i livet, tänkte jag. Men jag sade självklart inget. Jag kände nämligen att jag inte ville bli full, för en gångs skull, så att säga.

Min ytterst snälla moster skjutsade mig till Antonia vid halv 7 och jag fick en välkomstdrink. Tjoho! Sedan fick jag även whiskey...eeeh...just.
Så vi åt, jag, Antonia och Johanna och drack whiskey.
Sedan började folket komma och min whiskey tog slut, välkomsdrinken också, så jag öppnade en burk med gin. Jaa, så hade jag bara druckit kaffe under dagen, inget vatten. Jag var med andra ord törstig, så jag klunkade. Yes! Sedan började jag känna mig efter...men jag låtsades som ingenting, jag är en mycket talangfull skådespelerska.
Eller inte.
Men jag låtsades som sagt inte om det.

Sedan kom Izzie och skulle försöka stjäla min sprit! Lyckades gjorde hon också...sedan blev hon ännu fullare än vad jag var. Imponerande.
Justfan, där emellan tog mina burkar slut och jag skyndade mig att ta så mycket öl jag bara kom åt och dricka upp den. Hansen var på toa och jag och Izzie blev till tjuvar när vi fann hans cigarettpaket..fint.

När festen tunnades ur kände jag att, fan jag pallar inget mer. Jag måste hem och sova! Så jag ringde efter skjuts och talade om för Anna att jag skulle dra strax men att jag skulle vara tvungen att gå en bit. Tack och lov fann jag en fin vän där som lovade att följa mig. Hon drog med sig Johanna också, och ut i natten begav vi oss.
Helt plötsligt slog det mig att jag inte kunde gå rakt. Tydligen såg Anna också det, för hon började liksom hålla i mig. Så fort jag kände det insåg jag att, hehhehe....jag kan luta mig jättemycket mot henne och stirra på stjärnorna!
Till slut kom vi fram till platsen där Jonas skulle komma och hämta mig. Då insåg jag att var mycket trött. Jag satte mig på backen och Anna kom bort till mig och började kittla mig. Jäävligt smart! Jag kunde inte försvara mig, utan fann mig själv ligga där på backen och låta lite fult...
Men sen fan! Jag klämde på Annas lår och hon sprang skrikande bort från mig. Johanna kom och började trycka sig mot mina ben och gormade: ligg still! ligg still då!
Jag: det är inte jag! det är anna!!!
Anna: jaaaa!!
Johanna: ligg still bara...jag värmer mig.

Sedan såg vi billyktor! OHNO! Anna började panika: Upp med dig Rebecca! Upp!
Jag började sakta korva upp mig, men Anna kunde inte låta mig få göra det i min egen takt, utan tog tag i mina armar och försökte häva upp mig.
Eller hur.
Jag föll skrattandes bakåt igen.
Men jag hann komma på benen precis innan bilen kom upp för backen. Jag vinglade fram till den och vinkade farväl till mina vänner. Sedan var det förstås ett äventyr i sig att ta sig in i den...

Jonas satt där tyst. Jag svamlade på om Dalernes och rondeller och om att han inte fick skvallra. Fast mest satt jag där och tänkte: undrar hur jag luktar. Jag luktar nog otäckt. Fan jag luktar nog rök. Äckligt. Ska jag fråga? Ja, jag frågar hur jag luktar. NEJ! Inte fråga, var normal, du är inte full.

Jag ramlade hem och in till Goats. In i badrummet, borsta tänderna, tvätta bort sminket. Klädde av mig. Kände att fan vad varmt det är. Fan vad det snurrar. Det blir nog bättre om jag håller i Gösta. Jaa, det hjälper nog!

Eller inte. Men jag klarade mig!

Finaste ögonblicket: När jag började svamla med Izzie om att jag inte var det minsta full! Inte alls!
Roligaste ögonblicket: När jag insåg att jag hade hällt öl på Tomzz kavaj. Sedan talade jag om det för Iz och frågade henne om hon tyckte att jag borde berätta det för honom. Sedan gjorde jag det och bad så mycket om ursäkt. Just då korvade Iz upp sig så jag hällde ännu mer på honom och på mig. Jag tog en servett och torkade mycket vackert. Åh herregud...
Fulaste ögonblicket: När jag satt mellan Iz och Emil med en snubbe i mitt knä. Varav alla rökte och jag var bitter över att jag inte kunde göra det eftersom pojken satt i mitt knä.
Skummaste ögonblicket: När jag, för typ hundrade gången, önskade att jag vore en pojke.
Skönaste ögonblicket: När jag kom hem och fick lägga mig...
Jobbigaste ögonblicket: När allt snurrade! Det snurrade för övrigt hela tiden...

I fuck you because you are, you are, my dream.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0