Art
FUCKING JÄVLA LINKIN PARK!
Jag har alltså tröttnat på min Spotify-playlist och bestämt mig för att lyssna på radion istället. Då har jävlarna på Spotify bestämt sig för att det är jäääävligt troligt att jag vill höra på Linkin park. Hur går det ihop?
Ja och är det inte dem så är det Nightwish. De suger också.
Men jag blir inte arg.
Jag är känd för att kunna kontrollera mitt temprament. Som fan. Så för att rädda situationen sökte jag efter brutala band. Jag fann låtar vid namn "Satan's blood", "Angelrape", osvosv...det kan bara bli bra.
Uh! Vilken chock jag fick idag! Jag ska minsann berätta allt, från början.
Min dag började skit. Jag fullkomligt avskyr att vakna av telefonen. Jag hade satt klockan på ringning vid halv elva, och tror ni inte då att nån jävel bestämde sig för att ringa 10:27?? Dessutom hade denne någon inte tålamod att vänta på att jag skulle hinna svara. Utan där fick jag försöka rusha, halva kroppen var förlamad och min arm hade domnat bort av allt vevande för högt upp.
Askul.
Jaha, men frukost i alla fall.
Sedan städade jag. Hela dagen. Eller tills Måfre kom hem, för då strejkade jag och fick skäll för att jag lovat att plugga körkorvkorv hela sommarlovet, och jag hade inte ens öppnat boken än! Vilka fasoner!
Hur som haver sms:ade jag Sara och skrev så fint så! :
Kaffe? Glass? Utomhusskoj!
Moget.
Hon accpeterade, med undantag för glassen. Hon kom med paj istället. Så vi svamlade ett tag och 50% av oss snorade non-stop. Sådär, du vet.
Sara svamlade hem igen och jag slog mig ned för att läsa på altanen. Helt plötsligt ringde det på dörren. Jag tänkte att fan, jag tänker inte öppna. Jag tänker fortsätta läsa och se ut som skabbens drottning.
Då plingade det igen!
Aha, någon vill hemskt gärna att jag öppnar. Okejdå, grupptryck är bra!
Så jag öppnade dörren och där stod minsann min före detta son! Han vevade och svamlade om vatten och paraplyn.
Bland de skummaste ögonblicket ever.
Hur som haver fick han vatten och sin penna. Och så blev det rundtur bland högst döende rosor.
Vilket trauma alltså.
Och sedan fick jag för mig att jag skulle ringa till morfar. Min fobi för telefoner fixar sig!
I fuck you because I live for this.
Jag har alltså tröttnat på min Spotify-playlist och bestämt mig för att lyssna på radion istället. Då har jävlarna på Spotify bestämt sig för att det är jäääävligt troligt att jag vill höra på Linkin park. Hur går det ihop?
Ja och är det inte dem så är det Nightwish. De suger också.
Men jag blir inte arg.
Jag är känd för att kunna kontrollera mitt temprament. Som fan. Så för att rädda situationen sökte jag efter brutala band. Jag fann låtar vid namn "Satan's blood", "Angelrape", osvosv...det kan bara bli bra.
Uh! Vilken chock jag fick idag! Jag ska minsann berätta allt, från början.
Min dag började skit. Jag fullkomligt avskyr att vakna av telefonen. Jag hade satt klockan på ringning vid halv elva, och tror ni inte då att nån jävel bestämde sig för att ringa 10:27?? Dessutom hade denne någon inte tålamod att vänta på att jag skulle hinna svara. Utan där fick jag försöka rusha, halva kroppen var förlamad och min arm hade domnat bort av allt vevande för högt upp.
Askul.
Jaha, men frukost i alla fall.
Sedan städade jag. Hela dagen. Eller tills Måfre kom hem, för då strejkade jag och fick skäll för att jag lovat att plugga körkorvkorv hela sommarlovet, och jag hade inte ens öppnat boken än! Vilka fasoner!
Hur som haver sms:ade jag Sara och skrev så fint så! :
Kaffe? Glass? Utomhusskoj!
Moget.
Hon accpeterade, med undantag för glassen. Hon kom med paj istället. Så vi svamlade ett tag och 50% av oss snorade non-stop. Sådär, du vet.
Sara svamlade hem igen och jag slog mig ned för att läsa på altanen. Helt plötsligt ringde det på dörren. Jag tänkte att fan, jag tänker inte öppna. Jag tänker fortsätta läsa och se ut som skabbens drottning.
Då plingade det igen!
Aha, någon vill hemskt gärna att jag öppnar. Okejdå, grupptryck är bra!
Så jag öppnade dörren och där stod minsann min före detta son! Han vevade och svamlade om vatten och paraplyn.
Bland de skummaste ögonblicket ever.
Hur som haver fick han vatten och sin penna. Och så blev det rundtur bland högst döende rosor.
Vilket trauma alltså.
Och sedan fick jag för mig att jag skulle ringa till morfar. Min fobi för telefoner fixar sig!
I fuck you because I live for this.
Kommentarer
Trackback
