2011

Alltså fyfan vad ni har väntat! Jag slår vad om att ni alla varit paranoida över hur mycket jag minns....hehehe...

5 ÅR AV AIDS!
Vad hände?
Jominsann!
Jag och Sara förberedde festen...eller inte. Det blev ett litet missförstånd med vem som skulle hem till vem osv...så vi hann bara göra våffelsmet och tända ljus innan folket kom. Madde fick vara första alkoholfriadrinkblandaren (det ska sitta ihop så)! Och resten som var där fick sätta upp ballonger!

Mer folk kom och vi åt våfflor. Men det blev en liten missbedömning på hur myket våffelsmet vi skulle behöva...jag återkommer till det senare!

Vi förflyttade oss in i vardagsrummet och satt där en stund. Sara och Emilge blev borttappade och nån sade till mig att de var på toa. Det var inte sant.
Karin kom! Och åt våfflor....sedan satt hon med en stund till och var inte så glad. Hon gick hem.
Karin kom tillbaka och sprang in i en dörr så att hennes tröja gick sönder. Det visade sig att hon inte alls gått hem och att hon nu skulle vara med lite längre.
Någon (kan ha varit jag) frågade: Äre nån som är full?
Allt folk: Näääej!

Alla skulle prova mina korsetter också! Det minns jag....och jag, Sara, Emilge och Johannes ville röka vattenpipa.
Sedan började befolkning spela jättedålig musik så vi överröstade dem med dragspel...och rökte vattenpipa...

Karin gick hem på riktigt.

Jag viskade till Sara om att jag börjat bli lite full och hon skrattade lite elakt...sedan sade jag det till Anna också som blev överlycklig över att hon inte var ensam om det.
Massor med musik och vodka.

Sedan blir det lite lurigt.

Vi åt tårta där ett tag...och jag och Johanna krälade på golvet.
Men det var mest Johanna måste jag säga. Jag var inte riktigt där än!
Vafan hände sedan?
Massor med Screwdrivers! Massor! Och jag ramlade av en stol. Jag satt fint på den. Gjorde ingenting, bara satt där, då jag helt plötsligt låg på golvet med Johanna på mig och Oliver frågade ifall vi behövde hjälp.

Eeeeh.....

Där någon gång blev jag så jävla full. Så jävla full. Jag gjorde fylleuttalanden, blev tagen på, tog på folk och ramlade lite hela tiden.
Oooh! Jag hällde ut en drink! Så jag och Sara ropade på Oliver som kom med papper. Men sedan tog pappret slut, så vi fick ropa på honom igen efter mer papper! Han kom med en hel rulle och spatserade iväg igen. Det var då jag insåg att jag frös och ville ha en filt. Jaaa....vi ropade på Oliver igen.
Min (ytterst fulla) version av det som hände efter: Jag virade in mig i filten och vilade huvudet lite. Jag kände ett behov av en kudde och Sara gav mig en. Jag vilade en stund till innan jag spatserade iväg. Frid och fröjd.
Saras (ytterst nyktra) version av vad som hände efter: Jag bråkade med filten i en evighet och blev till slut nöjd. Sedan kom min hand otäckt farande och Sara skrek lite, innan jag drog åt mig en kudde från henne som jag lade huvudet mot 1 sekund ungefär. Sedan tog jag mig upp ur stolen, bråkade mer med filten och muttrade: jävla filtjävel!
Innan jag ramlade iväg till Johannes.

Men jag måste säga att min version är helt klart troligast!

Vad minns jag mer?
Haha! Vi skulle ringa till Tomzz! Det var jag som ringde...haha....jag vet inte vad jag har sagt. Jag minns aldrig mina telefonsamtal!

Finaste ögonblicket: När Oliver skulle hem och jag följde med ner. jag satte mig på golvet och skulle ta mig upp igen. Alltså jag undrar hur många gånger jag var tvungen att försöka innan jag lyckades! Jag ramlade gång på gång. Haha! och Oliver undrade (återigen) om jag behövde hjälp. Det var då jag tänkte att nu jävlar! Nu ska jag fan klara av det här! Så jag försökte igen. Och ramlade.
Roligaste ögonblicket: Det som var absolut roligast lämpar sig inte att skrivas här, men Sara du vet! Kanske du också Emilge...men det näst roligaste var väl kanske när jag och Johanna krälade!
Fulaste ögonblicket: När jag halkade lite på nånting och Goats matskål for iväg lite...Tomzz stod en stund och stirrade på mig.
Skummaste ögonblicket: När jag lugnt drack vidare på min screwdriver när diverse människor kräktes och jag kikade. Varför kikade jag??
Skönaste ögonblicket: När jag kom i säng! Jag var så jävla trött där på slutet...
Jobbigaste ögonblicket: Alltså jag vet inte! Jag tycker faktiskt inte att någonting var jobbigt! Jag fixade allt och var full som fan....det var faktiskt bara trevligt så som jag minns det.

Jaha så dagen efter då!
Jag vaknade innan Sara där kring 10 och kollade om Goats ville in. Vilket han ville, så vi gick och lade oss i soffan. Allt snurrade och jag kände mig fortfarande full. Goatsen lade sig på mig mage. Genast fick jag ont varav jag puttade på honom så att han lade sig högre upp istället.
Sara vaknade en halvtimme efter och kom och satte sig.
Jag: Godmorgon!
Sara: Godmorgon.
Och det var då! Det var då jag kände att nu kräks jag.
Jag: Jag kräääks!!
Varav jag sprang iväg och gjorde det. Mycket vacker morgon-konversation.

Nu kommer det spännande detaljer om mina kräkor!
Första vändan var okej. Jag kräktes typ några gånger och sedan var det bra. Det var liksom inte så otäckt som jag trodde att det skulle vara. Istället satt jag mest där och fascinerades av att det var alldeles orange. Jag undrade en stund innan jag insåg, screwdrivers!
Hehehhehe, tänkte jag och tvättade munnen och gick ut till Sara igen.

Vi gräddade våfflor på smeten som var över. Med andra ord gräddade vi ungefär 50 våfflor till. Vi åt en varsin och satt en stund. Jag spatserade ner och borstade tänderna för att få bort den äckliga smaken ur munnen.
Kom upp igen.
Kände att faaaan! In på toa igen och kräktes. Men den här gågen var det värre! Jag ska tala om för er! Jag hade ju som sagt ätit en våffla. Jaaaa.....eehee....den kräktes jag upp genom näsan. GENOM NÄSAN! Varav det fastnade en del där så att jag inte kunde andas, samtidigt som jag hade kväljningar och inte kunde andas genom munnen.
Ingen panik.

Nu är det slut på detaljer kring mina kräkor.

Sedan städade vi vidare och åt våfflor då och då. Vi gräddade i 2 timmar. Sedan ringde vi till Emilge som kom över på lunch och hjälpte oss att städa det sista.
Vidae hem till Sara för att lämna hennes grejer. Vidare till Johanna för att lämna hennes kvarglömda grejer. Vidare hem till mig för att dricka kaffe.
Vidare på släktfest med kräftor.
Tur bara att jag inte var bakfull som fan.
Tur det, va?
Tur som fan.

I fuck you because I have never been this drunk.


Kommentarer
Postat av: en ledsen och bortglömd karin :(

hallå, nu har du skrivit fel :@@@@ jag åt jättemycket tårta! :(

2010-09-20 @ 23:36:10
URL: http://hejjagheterkarin.blogspot.com
Postat av: sepehuvve

troru jag har koll????

2010-09-23 @ 22:20:44
URL: http://nordeacorone.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0