Kaboom Kaboom

Så blev det som så att jag spontant for iväg till Klas källare tillsammans med Oliver.
Jag kan inte säga att jag ångrade mig precis!
Jag tänker inte sammanfatta allt som hände, för jag är orolig för att jag kommer skrämma mig själv med att för en gångs skull inte minnas allt! Men jag minns helt klart....alla personer som var där. Karin kom efter ett tag!!

Vi kör en sån där gammal goding och det kan hända att jag lägger till något....eeextra....nu får du eeextra....osv.

Finaste ögonblicket:
Jag frös i princip konstant hela kvällen, men jag fick en filt! Det var Oliver. Sen fick jag en till filt och det var Klas. Och sen helt plötsligt var det inte så fucking kallt längre.
Roligaste ögonblicket: Ja det var ju helt underbara tider när jag och R (vettefan...jag glömde just vad han heter...) letade efter den försvunna glassen som visade sig vara bakom frysen! Han med de långa armarna skulle fixa fram den, men han var för dålig...så det var då jag fick en snilleblixt! Jag tog hans cigarett och sprang iväg innan jag gav den till Klas. När jag kom tillbaka hade R plötsligt en ficklampa jag fick hålla. Jag visade ett ofantligt intelligent sätt att nå glassen med en sopborste och det var då.....det var då!!! Han sade: Alltså, Rebecca, fyfan vad intelligent! Du är fan assmart!! Alltså fan....
Sedan råkade jag slå honom vilket jag så vackert bad om ursäkt för. Jag fick svaret: Nä det är lugnt! Jag råkade ta på ditt bröst jag! Haha! Så det är lugnt...
Fulaste ögonblicket: Det var ruskigt fult där ett tag när jag kände....nä nu behövs det en paus! Så jag tog en vatten- och fantapaus och lekte nykter.
Skummaste ögonblicket: Det var lagom skumt när jag låg på toalettgolvet med uppknäppta byxor och tänkte: taaaak....ett taaak.....
Skönaste ögonblicket: Det var fett najs att sitta i mitten och känna att: jävlar, livet är inte så kallt. Titta en drink! Den kan vara min.
Jobbigaste ögonblicket: Det var inte mycket alls som var jobbigt! Jag trivdes med livet.
Roligaste ögonblicket 2: Det var extremt underhållande när Adam först och främst kräktes på mattan och nån kom instormandes till oss andra och sade: KLAS SÄGER ATT INGEN TRAMPAR PÅ DET VITA! OKEJ? INGEN TRAMPAR PÅ DET VITA!
Han hade nämligen elegant löst kräk-problemet med att gömma det under toapapper. Jag sade till Karin: Kan vi inte gå och titta på det?? Snälla!! Jag vill se!
Så vi spatserade dit och fann Adams fot. Det var också allt vi såg. Senare försvann han in på toan och låg i toastolen. Efter ett tag, då vi åt glass, var det nån givmild person som gav Adam en glass också. Det fula var att han bara satt lutad över toaletten med glassen i näven. Så vi andra satt i källaren och gapskrattade åt att glassen bara var där och smälte! Kanske skulle han till och med tappa den i toan! Helt otroligt roligt! Ja sedu..det där med glass.

I fuck you because vilken jävla hatt? Jag hittar ingen hatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0